7 May, 2009
Att skrota fartyg är ett av de farligaste jobben i världen, men ändå har de flesta arbetstagarna i denna bransch inte något adekvat skydd. Giftiga "spökskepp" strandas för det mesta i Asien och i Turkiet för att skrotas.
År 2003 startade IMF ett pilotprojekt i Mumbai, Indien, bland 6 000 fartygsskrotare som tjänade mindre än en USA-dollar per dag.
Tillsammans med ett lokalt fackförbund, Mumbai Port, Dock & General Employees Union, inleddes projektet med att man ordnade med rent dricksvatten för arbetstagarna, rådgivning om arbetarskydd, samt utbildning och utrustning för första hjälpen. Organisatörer informerade arbetstagarna om deras rättigheter och uppmuntrade dem att bilda en fackförening.
Förbättrade villkor för arbetstagarna
Samtidigt arbetade IMF med ILO för att upprätta nya riktlinjer för att hjälpa till att förbättra arbetarskyddet för dessa arbetstagare. Riktlinjerna godkändes i mars 2004.
År 2006 utvidgades projektet till en organisering av arbetstagare i andra upphuggningsvarv längre norrut, i Alang. I början av 2008, när de fick veta att arbetsgivaren ensidigt hade sänkt lönerna, genomförde 250 arbetstagare en strejk, med stöd av fackföreningen Alang Sosiya Ship Recycling and General Workers Association, som hade bildats som ett resultat av projektet.
24-timmarsstrejken blev framgångsrik. Arbetsgivaren träffade fackliga funktionärer och gick med på att återställa lönerna. Det var ett betydelsefullt steg mot att skapa en stark fackförening och att försvara fartygsskrotarnas rättigheter.