31 August, 2009
Att verka för, och att förstärka, kollektiva förhandlingar, är fackföreningarnas kärnverksamhet. Kollektiva förhandlingar är fortfarande det bästa instrumentet för att höja löner och förbättra villkor, för att reglera relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare och för att lösa problem på arbetsplatserna. De kollektiva förhandlingarnas betydelse sträcker sig längre än till arbetsplatserna. De påverkar levnadsvillkoren i hela samhällen, och samhällenas utvecklingsmöjligheter. Fackförbunden bör alltmer använda sig av kollektiva förhandlingar för att engagera sig i samhällena och främja arbetstagarnas mer allmänna intressen som medborgare och konsumenter.
Det senaste årtiondet har fackföreningsrörelsen attackerats av arbetsgivare, regeringar och allierade till dem som varit fast beslutna att försvaga kollektivavtalsförhandlingarna, för att därmed försvaga fackföreningsrörelsen. Arbetsgivarna vill i synnerhet eliminera de nationella, branschomfattande, och ibland till och med de företagsomfattande kollektiva förhandlingarna. Genom att hota med outsourcing av tillverkning och tjänster försöker man tilltvinga sig mer flexibilitet och andra eftergifter. Man genomdriver nya anställningsformer och ny arbetspraxis som ökar stressen och otryggheten. I u-länderna kräver särskilt utländska investerare avregleringar av arbetsrätten och andra regelverksförändringar som får negativa effekter på utvecklingen i dessa länder.
IMF kommer att arbeta med medlemsförbunden för att kollektivavtal även framöver skapar en ram för att intervenera i alla arbetsrelaterade frågor, inklusive anständiga löner och arbetsvillkor, arbetstid, arbetsorganisation, arbetstakt och arbetsmiljö.
På längre sikt, då företagen alltmer verkar globalt, måste IMF sikta på kollektiva för-handlingar på internationell nivå, samtidigt som de nationella fackförbundens rättig-heter respekteras. Som ett första steg borde ett informations- och koordinerings-system utvecklas.
För att utveckla och förstärka det globala och nationella kollektiva förhandlingsarbetet kommer IMF att:
•· utveckla metoder för att utbyta information om kollektiva förhandlingar som
bygger på regionala erfarenheter, i Europa och på andra håll;
•· bygga upp en samsyn om förhandlingar på det globala planet bland
medlemsförbunden, till exempel genom att utarbeta globala fackliga ställningstaganden i frågor som otryggt arbete och utbildning;
•· genomföra gränsöverskridande förhandlingar med transnationella företag, med en samordnare från IMF på grundval av tydliga mandat, som ges från fall till fall av medlemsförbunden; för att skapa en ram för dessa gränsöverskridande förhandlingar skall IMFs exekutivkommitté med sekretariatets hjälp utarbeta riktlinjer för IMF, i vilka också IMF-samordnarnas roll beskrivs; förhandlingarna bör inte bara gälla internationella ramavtal, utan också ämnen som arbetsmiljö och utbildning, tillgång till information och andra frågor av gemensamt intresse;
•· bygga upp den nationella kollektiva förhandlingskapaciteten.
IMF-förbund kommer att:
•· bidra med information om kollektiva förhandlingar;
•· sträva efter att undanröja lagliga hinder mot kollektiva förhandlingar på det nationella planet och på branschnivå.