31 August, 2009
Transnationella företag försöker att överföra sina risker och kostnader på arbetstagarna, ofta med institutionellt och statligt stöd. Utlokalisering, outsourcing och utkontraktering av arbete har blivit till en integrerande del av företagens kostnadsminskningsstrategier, och de berör inte bara tillverkningssektorn, utan alltmer även högkvalificerat och välavlönat arbete med design, forskning och utveckling. Omlokaliseringar, och en stor del av investeringarna i helt nya anläggningar, sker i många fall till och i länder där den fackliga anslutningen är mycket låg, där det inte finns några demokratiska fackföreningar, eller där det inte finns några fackföreningar alls.
Transnationella företag har skapat sysselsättning med hjälp av direktinvesteringar, samtidigt som de byggt upp komplexa globala leveranskedjor och nätverk i flera nivåer som sammanbinder tusentals entreprenörer och leverantörer över hela världen. Dessa nätverk har gjort det möjligt för dem att handla varor och tjänster var som helst, att organisera om produktionslinjer mycket snabbt, att tvinga arbetstagarna att ständigt anpassa sig till nya prestationskrav, och att lämna landet på ett ögonblicks varsel om man finner en billigare och mer eftergiven arbetskraft någon annan stans.
Transnationella företag har sålunda i betydande omfattning förändrat industristrukturer inom och bland länderna för att de skall passa dem bättre, och också flyttat beslutsstrukturer och förändrat anställningsrelationerna som trygghetssystemen till stor del bygger på. Det är uppenbart att transnationella företag har ett betydande inflytande över miljoner arbetstagares villkor över hela världen. De erkänner dock inte detta inflytande, och hävdar att de inte har något ansvar för arbetstagarna längs leveranskedjan.
Transnationella företag har skapat en global arbetsmarknad där arbetstagare i enskilda eller även olika länder ständigt tvingas att konkurrera med varandra. Kapitalets fria rörlighet innebär dessutom att man kan dra nytta av skillnader i lön, arbetsvillkor och arbetsrätt. Det skapas intressekonflikter mellan grupper av arbetstagare i olika regioner, mellan arbetstagare på olika arbetsplatser, och inom och mellan länder. Arbetstagare pressas att arbeta fortare, till lägre lön och under längre tid, vilket leder till fler arbetsrelaterade hälsoproblem. De transnationella företagens förmåga att flytta tillverkning och FoU hotar inte bara jobben, utan även lönerna och arbetstagarnas förhandlingsstyrka.
Hittills har fackföreningarna haft det svårt att motstå de transnationella företagens makt. Företagens omlokaliseringar är mycket kostsamma för arbetstagarna, och många regioner hotas av en avindustrialisering. Industrin är central för tillväxten och för den teknologiska och sociala utvecklingen, samt för balanserade handelsmönster. Den är livsviktig för sysselsättningen. Det behövs därför en offentlig politik som främjar en rättvis och hållbar tillväxt, underlättar en anpassning av traditionella industrier och uppmuntrar till en utveckling av nya. Fackföreningarna har en ny roll att spela på detta område - de måste koppla samman den sociala och miljömässiga dimensionen i sin strategi för alla arbetstagares bästa.