31 August, 2009
Alltför ofta ställer regeringarna de transnationella företagens intressen framför arbetstagarnas intressen. Det blir särskilt uppenbart när det gäller handelsfrågor. Det är inte förvånande att det aktuella globala handelssystemet fortsätter att visa att det inte kan tackla frågan om hållbar utveckling och uppfylla arbetstagarnas behov. Fackföreningarna motsätter sig kraftfullt de aktuella förslagen att ytterligare liberalisera handeln med tillverkade produkter, eftersom de skulle undergräva möjligheterna till utveckling i många u-länder, och försvaga arbetstagarna gentemot det multinationella kapitalet i både i- och u-länder. Medan multilateralismen genomgår en kris blir det vanligare med bilaterala och regionala handelsavtal som i de flesta fallen har förhandlats fram utan några samråd med facket eller med någon facklig medverkan
Orättfärdig handelspraxis och regeringarnas ovilja att införa de centrala arbetsnormerna på ett sätt som gör att de går att genomdriva i avtal om handel och investeringar ökar de aktuella spänningarna i det multilaterala systemet. Handeln kan vara en motor för social och ekonomisk utveckling, men för att den skall vara det måste den aktuella politiken och praxisen förändras i grunden. Kränkningar av de centrala arbetsnormerna är inte bara ett brott mot de mänskliga rättigheterna, de leder också till ekonomisk snedvridning. Denna snedvridning skiljer sig inte från den som orsakas av orättfärdiga subsidier eller brott mot immateriella rättigheter, som kan leda till sanktioner från Världshandelsorganisationen.
Kinas ökande aktivitet i den internationella handeln har förstärkt konkurrenstrycket på arbetstagare i både i- och u-länder, ökat kränkningarna av de centrala arbetsnormerna. I synnerhet utvecklingseffekterna av Kinas engagemang i Afrika och Latinamerika, som drivs av behovet av energi- och mineralresurser för Kinas snabba industrialisering, har blivit till en stor orosfaktor, liksom Kinas valutapolitik.