31 August, 2009
Internationella arbetsorganisationen (ILO) räknar med att den aktuella finansiella krisen kommer att leda till att 20 miljoner arbetstillfällen försvinner i världen, och att antalet fattiga arbetstagare, som måste leva på mindre än en dollar per dag, lågt räknat kan öka med 40 miljoner, medan antalet som lever på endast två dollar per dag ökar med mer än 100 miljoner. Redan idag, innan vi har fått veta vilka följder krisen kommer att få, är över en tredjedel av världens arbetskraft arbetslös eller undersysselsatt.
Den så kallade moderniseringen av arbetslagarna som regeringarna och affärsintressena försöker att genomföra är också oupplösligt knuten till det nyliberala programmet, och en direktattack mot arbetstagarna. Vi har inte bara en ökande arbetslöshet i världen, nya jobb skapas alltmer på bekostnad av arbetstillfällen med kvalitet. Fler och fler arbetstagare finner att det är fruktlöst att försöka få ett fast heltidsjobb. Otryggt arbete håller på att bli till normen. Det sprider sig i alla sektorer, även bland fackarbetare. Andra arbetstagare finner att deras jobb blir föremål för outsourcing, att de felrubriceras och att de saknar skydd i de befintliga arbetslagarna.
I många u-länder har arbetstagarna trängts undan från sina fasta anställningar och in i den så kallade informella ekonomin på grund av allvarliga ekonomiska kriser, omfattande privatiseringsprogram och nedskärningar av arbetstillfällen i samband med ekonomis omstruktureringar. Den oreglerade ekonomin expanderar, och ett växande antal människor måste kämpa för att klara sig på fattiglöner. Arbetslöshet och usla levnadsvillkor leder till migration inom och mellan länder, vilket skapar en lång rad spänningar i många delar av världen.
Arbetstagare med otrygga anställningar har en osäker framtid, låga löner, begränsad tillgång till sociala förmåner som sjukförsäkring eller pensioner, eller inga sådana förmåner alls, och de utsätts för ökade hälsorisker på arbetet. Arbetstagare med otrygga jobb förvägras också ofta sina rättigheter på arbetet, som rätten att ansluta sig till en fackförening och förhandla kollektivt. Det ökande otrygga arbetet leder till en klassindelning av arbetskraften, vilket undergräver den sociala sammanhållningen och försvagar fackföreningarna. Detta är en del av en mer omfattande strategi för att krossa facket som arbetsgivarna använder sig av i sina välorkestrerade antifackliga kampanjer.