31 August, 2009
En globaliserad ekonomi skulle kunna gynna arbetstagarna i hela världen, och öka möjligheterna till sociala framsteg och hållbar utveckling. Det kommer dock inte att ske med hjälp av avregleringar. De ökande klyftorna inom och mellan länder som skapats av en nyliberal politik och frihandeln visar att arbetstagarna inte får en rättmätig del av välståndet som de skapar i samhället. En ohållbar praxis i affärsverksamhet och produktion, som drivs fram av en oreglerad globalisering, har lett till att risker i industrin, hälsoproblem, miljöproblem och klimatförändringar har trätt i förgrunden.
Klimatförändringar hotar en hållbar utveckling, och kommer att påverka människors välfärd, industriella verksamheter, och sysselsättning. Detta är inte bara en fråga för i-länderna, som fortfarande står för de största utsläppen av växthusgaser. Den snabba och energislukande tillväxten i Kina, Indien och andra snabbväxande ekonomier bidrar också till ökande utsläpp av växthusgaser.
Global uppvärmning anses nu i vida kretsar vara den mest avgörande miljöfrågan som mänskligheten står inför. Det finns starka, vetenskapligt grundade belägg för att det mesta av uppvärmningen som kan konstateras kan tillskrivas oreglerade ekonomiska verksamheter och konsumtion som bygger på en massiv och överdriven exploatering av naturresurser, som också leder till omfattande industriell miljöförstöring. Snabbt ökande utsläpp från transportsektorn, industrin och kraftverk som drivs av fossila bränslen möjliggörs av en globalisering som påskyndas av en nyliberal politik, inklusive en stor ökning av den fria handeln och de därmed förbundna transportkostnaderna. Man tar i tillverkningen inte hänsyn till kostnader för miljön och för återvinning och avfallshantering. Det råder samsyn bland vetenskapsmän om att det krävs omedelbara åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser, ett stopp för skogsförstörelsen (i synnerhet av regnskogar) och en förändring av jordbruksproduktionen i riktning mot biologiskt grundade system.
Vidare måste handeln med giftiga avfallsprodukter, som kemiska och andra industriella restprodukter, inklusive från kärnkraftverk, antingen regleras strikt eller stoppas. Idag dumpar i-länder ofta sådana avfallsprodukter i u-länder. U-länderna accepterar denna praxis på kort sikt för de små inkomster den ger. Det är belagt att de mottagande länderna ofta inte kan hantera avfallsprodukterna på ett säkert och lämpligt sätt. I många fall lagras avfall på öppna platser, där det finns barn och fattiga kvinnor som söker efter utkomstmöjligheter.
I den globala kampen för att skydda miljön måste effekter på sysselsättningen och sysselsättningsmöjligheter beaktas. Samtidigt som miljöskydd har en kostnad, betyder det att det finns en stor sysselsättningspotential i metallindustrin, i synnerhet i sektorer som är relaterade till alternativ energi, konstruktion och bränsleeffektiva transporter. Att skapa stabila, säkra och bra jobb måste ställas i centrum för åtgärder mot miljökrisen. Dessa jobb måste inriktas på tillverkning av varor och tjänster som är till nytta och tillgängliga för alla i samhället. Eftersom många miljöproblem har sitt ursprung i arbetsplatserna är arbetstagarna väl placerade för att kunna bidra till lösningar. Vidare måste fackföreningarna, och särskilt industriförbunden, ha en viktig roll på branschnivån, och man måste ta särskild hänsyn till bilindustrin, stålindustrin, aluminiumindustrin, flygplansindustrin och kraftverksindustrin, som alla är avgörande för framtiden för vår ekonomi. Slutligen kommer alla dessa positiva utvecklingar att vara möjliga endast om fackföreningar över hela världen och deras allierade bekämpar nyliberalismen och bedriver en effektiv nationell industriutvecklingspolitik.
Globaliseringen och dess sociala effekter är en viktig faktor i spridningen av hiv, aids och andra nya epidemier. Därför kan epidemierna inte tacklas isolerat, utan endast i ett sammanhang som också omfattar handel, investeringar, anställningsrelationen och socialskyddet. Mindre utvecklade länder med stor fattigdom och stora klyftor är särskilt utsatta. Ett resultat av de politiska påtryckningarna från internationella finansinstitut är att fattigdomen i de ekonomiskt mest marginaliserade grupperna förvärras. Det påverkar både spridningen av epidemier och motåtgärderna mot dem. Fackföreningarna är centrala aktörer på arbetsplatserna; de kan skydda arbetstagarna och utarbeta överenskommelser med arbetsgivarna för att främja tillgång till vård och behandlingar, och för att förhindra diskriminering. Fackföreningarna har också en bredare social och politisk roll i det civila samhället, och de bidrar ofta till att minska fattigdom och misär genom att höja lönerna, levnadsstandarden och de sociala normerna.
En global kapprustning, som rör upp spänningar och skapar konflikter över hela världen, hotar också en hållbar framtid. Världens militärutgifter har ökat med 45 procent sedan 1998. Striden om säker tillgång till vitala energiresurser och råvaror är en viktig faktor som bidrar till denna militära uppbyggnad. Samtidigt förbrukas dessa begränsade resurser av slösaktig och onödig tillverkning, och av en ökande befolkning. Å andra sidan sackar välbehövliga investeringar i utbildning och sjukvårdsprogram, och i statlig u-hjälp, efter.